Gunnar Lindström var världsrekordhållare i spjutkastning 1924-27.

Spjutkastaren Gunnar Lindström


Gunnar Lindström från Eksjö var Sveriges och en av världens bästa i spjut under 1920-talet.

Gunnar började sin tävlingsbana i Eksjö GIK men representerade Malmö AI åren 1920-21. Sin första olympiska start gjorde han 1920 i Antwerpen och blev då 6:a på 60,52 meter. Fyra år senare vid OS i Paris 1924 blev han silvermedaljör. Lindström var inledningsvis tävlingens ende 60-meterskastare, men så fick regerande olympiamästaren och världsrekordhållaren, finländaren Jonni Myyrä, till ett kast på 62,96 vilket blev segerresultatet. Lindström nådde till sist 60,92 meter och han var drygt två meter före trean, Gene Oberst, USA.

Den 12 oktober 1924 stod idrottsplatsen i Vildparken i Eksjö som arena för världsrekordet i spjutkastning. Det var vid Eksjö GIK:s egna nationella tävling i allmän idrott, som friidrotten då kallades, som klubbens Gunnar Lindström kunde kröna en fin säsong med ett världsrekord i spjutkastning. Gunnar Lindström började med att kasta "cirka 62 meter", följt av 63,72 meter och därefter 63,26 meter. Det var först i det fjärde kastet som Lindström kunde svinga iväg det 807 gram tunga spjutet hela 66,62 meter, 52 centimeter längre än finländaren Jonny Myyräs världsrekord på 66,10 meter från 1919. ”Lindströms ansats var snabb och behärskad och spjutet flög iväg med ett tillslag som var utomordentligt” stod det att läsa i Smålands Allehanda dagen efter världsrekordet.

Gunnar Lindström var ganska kort men tekniskt skicklig och han fick behålla sitt världsrekord till 1927.

Strax innan OS 1928 förbättrade han sitt personbästa till 67,77. I Amsterdam-OS, där lagkamraten Erik ”Målarn” Lundqvist vann guld, misslyckades dock Lindström och blev 14:e man med bästa kastet på 58,69 meter.

Gunnar Lindström vann SM i spjut sammanlagt 1920, 1921, 1924 och spjutkastning bästa hand 1924, 1926 och 1927. Han utsågs 1928 till Stor grabb nr 43.

Lindström kastade i en för sin tid ypperlig, av honom själv utexperimenterad stil, viket förklarar de utomordentliga resultat han trots sina relativt ringa kroppskrafter nådde.

Hans broder Elof Lindström tävlade 1920 i OS och blev då 13:e man.