I samband med ”Svenska Idrottstäflingar” i Jönköping 1902 samlades deltagare från de båda idrottsförbunden till frukostmöte i restaurang Stadsparken för att dra upp riktlinjerna för ett gemensamt idrottsförbund i landet.

Grunden till RF lades i Jönköping


Mellan den 24-26 maj i år samlas idrottssverige till Riksidrottsmöte i Jönköping. Riksidrottsförbundet bildades 1903 i Stockholm men grunden för förbundet lades i slutet av augusti 1902 i Jönköping.

I Sverige fanns vid denna tid två konkurrerande idrottsförbund, Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet, med säte i Stockholm, och Svenska Idrottsförbundet placerat i Göteborg. Båda förbunden såg dagens ljus under 1890-talet. I Stockholm var officeren Viktor Balck en av pådrivarna. När Svenska Idrottsförbundet bildades i Göteborg utkristalliserade sig Örgryte Idrottssällskaps ordförande bokhållaren Wilhelm Friberg som den verklige idealisten. I Göteborg var gymnasternas inslag inom idrottens ledning inte lika starkt som i Stockholm.

I schismen mellan de båda svenska idrottsförbunden fanns inga vinnare. Den höll tillbaka utvecklingen av idrotten i landet. Det förändrades dock när Svenska Idrottsförbundet valde in Sigfrid Edström, direktör vid Göteborgs spårvägar och polisdomaren Ivar Berger som ordförande respektive vice ordförande vid årsmötet 1901. De båda nykomlingarna hade inga personliga motsättningar mot Viktor Balck och övriga i styrelsen för Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet. Edström och Berger fick i uppdrag att undersöka möjligheterna till samarbete mellan förbunden.

Sigfrid Edström föreslog att man på neutral mark skulle anordna gemensamma mästerskapstävlingar. Jönköping föreslogs och den relativt nybildade föreningen Jönköpings AIF (bildad 1901) tillfrågades i januari 1902 om man ville ta ansvaret för ett sådant arrangemang. I en skrivelse till Gymnastik- och Idrottsförbundet avböjde föreningen erbjudandet med bland annat följande motivering:” … idrottsmännen hafva numera vant sig vid, att vid dessa fester alltid finna goda täflingsplatser och storartade anordningar”.Så de tilltänkta arrangörerna svarade att de inte ville ta på sig ett så stor evenemang.

Men till slut accepterade JAIF efter en del övertalning. INy Tidning för Idrott, den 14 april nämndes att Jönköping ”kommit på bättre tankar”. Dessutom lovades Jönköpingsföreningen ekonomiskt stöd genom ett anslag på 300 kronor ”som Sveriges Centralförening för idrottens främjande kommer att lämna”. Dessutom ställde två ”idrottsvänner” i Jönköping upp och garanterade 200 kr till föreningen under villkor att Centralföreningen stod för sitt anslag.

Allt ordnade sig och tävlingarna ägde rum i Jönköping 30-31 augusti 1902. Vid tävlingarna hade 34 föreningar anmält deltagare och av dessa var 20 idrottsföreningar inte anslutna till något av förbunden.

Vid frukosttid den vackra sommarsöndagen den 31 augusti samlades representanterna för de två förbunden tillsammans med ledarna i arrangörsföreningen JAIF för att dra upp riktlinjerna för att kunna bilda ett starkt idrottsförbund för hela landet. Mötet ägde rum i restaurang Stadsparken, som senare fick namnet Alphyddan. I princip var man överens om att det skulle bli ett rikstäckande förbund för idrott och gymnastik. Efter livliga diskussioner uppnåddes full enighet att man skulle bilda en riksorganisation för alla idrottsgrenar. En kommitté tillsattes för att göra upp förslag till organisationsplan och stadgar. Adolf Ljunggren skrev i Smålands Idrottsförbunds 50-årsjubileumsskrift att ”hade Edström inte uppbjudit hela sin kända underhandlarförmåga och gjort bruk av sin skapartalang hade den passivitet, som fanns på visst Stockholmshåll, icke kunnat genombrytas. De närvarande smålänningarna gjorde också en positiv insats i förverkligandet av sammanslagningen”.

Men det tog några månader innan det egentliga bildandet ägde rum. Pingstdagen 1903 samlades ombud från hela landet i GCI:s lokaler i Stockholm för att bilda Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund, SGIF. Senare döptes detta om till Riksidrottsförbundet, RF. Viktor Balck som var en av pådrivarna brukar kallas ”den svenska idrottens fader”. Sigfrid Edström blev sedermera ASEA-chef och president i Internationella Olympiska Kommittén 1946-1952.

Sigfrid Edström skrev själv i Svensk Idrott 1935:” … och vid de på neutral mark – i Jönköping år 1902 av Svenska Idrottsförbundet och Svenska Gymnastik- & Idrottsförbundet gemensamt anordnade idrottstävlingarna åstadkoms ej blott fred inom den fria idrottens område utan lades även grunden till Riksidrottsförbundet”.