Västerviks-Nisse

Mångkamparen Evert Nilsson föddes 1894 i Himmelsrum utanför Gamleby. Den unge Evert sökte sig till Västerviks IF, som han tävlade för 1911-1918, med undantag för 1915 då han representerade AoIK Tornet i Norrköping. Senare kom han att flytta runt och representera bland annat IFK Oskarshamn, Kronobergs IK i Stockholm och IFK Halmstad.

Evert Nilsson, som under 1920-talet var en av Sveriges främsta tiokampare, fick snabbt smeknamnet ”Västerviks-Nisse”. Men han var även en duktig femkampare. ”Västerviks-Nisse” vann sju SM-guld, fyra i tiokamp och tre i femkamp. Vid två tillfällen vann han SM när han representerade IFK Oskarshamn. 1920 SM-guld i tiokamp och året efter SM-guld i femkamp. Han innehade också det svenska rekordet.

Evert Nilsson var uttagen till två olympiska spel. 1920 i Antwerpen slutade han femma i tiokamp. ”Västerviks-Nisse” ansåg själv att han blivit bortdömd i längdhopp och borde haft en bättre placering. OS 1924 i Paris slutade dock i skandal. Han lär efter att ha druckit alkohol kommit i slagsmål med ledarna, varefter han uteslöts. Evert genomförde endast fyra av grenarna i detta OS och blev oplacerad i fem- och tiokamp. Nilsson var en god kastare och hoppare men gjorde något sämre resultat i löpningarna. Evert Nilsson tävlade i ett tiotal landskamper för Sverige. Dessutom vann han cirka 70 DM, bland annat i konståkning på skridskor.

Efter karriären blev han bland annat instruktör i Småland och även på Island. Västerviks-Nisse blev Stor Grabb inom friidrott och har nummer 56. Han avled 1973 och begravdes i Gamleby.